Kreativt och kravfyllt i förskoleköket
När Susanne Flensted-Waleij gick på lekis brukade hon smyga iväg för att hänga med ”mattanterna” i köket. I dag lagar hon själv mat till 45 barn på förskolan Femtiettan.
– Den största bonusen är när barnen skryter om hur många portioner de ätit.
Om en timme sätter sig en stor skara ett- till femåringar vid de vaxduksklädda borden för att äta lunch. Susanne Flensted-Waleijs jobb är att se till att de har något att sätta tänderna i. Hon lägger ett rotfruktstäcke av morötter, rotselleri och purjolök över den Krav-märkta torsken. Därefter häller hon på en sås av fiskspad, buljong, persilja, gräslök och mjölk. Innan långpannorna ställs i ugnen toppar hon med en rejäl skvätt grädde.
– De här smakerna jazzar bra ihop, säger hon och börjar skära grönsaker till råkostsalladen som serveras till varje måltid.
"Om man äter skräp mår man skräp"
För ungefär åtta år sedan började Susanne Flensted- Waleij att laga mat på förskolan Femtiettan, vid sidan om sitt andra jobb som sjukhusclown och berättare på Astrid Lindgrens barnsjukhus. I köket får hon utlopp för sin konstnärliga sida, både då hon planerar och dekorerar veckomenyerna och under själva tillredningen. Men hon är också noga med matens näringsinnehåll.
– Om man äter skräp mår man skräp. Några av barnen äter frukost, lunch och mellis här och måste få i sig de nödvändiga nyttigheterna. På förskolan läggs grunden till deras framtida vanor.
Barnens oväntade favoriter
Susanne Flensted-Waleij fyller en skål med apelsiner som barnen ska få till efterrätt. Hon ställer den på matvagnen som snart ska rullas ut till en av förskolans tre avdelningar. Fruktskålarna och faten kommer att vara tomma när de kommer tillbaka till köket efter lunchen, tippar hon.
– Barnen äter med en fantastisk aptit! Och de tycker om så mycket mer än vad många tror.
En av de oväntade favoriterna på Femtiettan är en grönmögelostsås med crème fraiche.
Onödigt och trist med barnmat
– Det är dumt att tidigt begränsa barnens smakpaletter, säger hon. Tråkigt nog består barnmenyer på restauranger ofta bara av pannkaka, köttbullar och spaghetti med köttfärssås.
Dagens lunch får med beröm godkänt av de tretton barnen på Gröna avdelningen. De pratar i munnen på varandra när de ska berätta om sin favoritmat på förskolan: Morotspaj! Potatisgratäng! Ostsås! Pizza med ost!
En pojke smyger fram och säger stolt att han minsann vågat testa sushi hemma en gång, en ljus röst från bordet längre bort upprepar att svarta oliver är mums. Men när vi frågar vilken mat som inte smakar gott, blir det helt tyst i matsalen.
Ekodriv
Maten på förskolan Femtiettan är något att vara stolt över, tycker Susanne Flensted-Waleij.
– Hur många får egentligen hemlagad, ekologisk mat varje dag?
Hon framhåller sin kockkollega Ulla Hedberg, nyligen pensionerad föreståndare, som den som satt ribban för köksarbetet.
– Hon drev det ekologiska tänket med stort engagemang. Genom envishet lyckades hon bland annat hitta de biodynamiska, ekologiska bönder som blev förskolans första leverantör av råvaror.
Tar vara på överskottet
Åren i förskoleköket har gjort Susanne Flensted- Waleij medveten om den ekologiska, Kravmärkta matens fördelar. Hon tycker att råvarorna generellt smakar mer och till exempel ekokycklingen räcker längre eftersom den inte krymper lika mycket vid tillagningen. Dessutom tänker hon i dag mer på vilka varor som är i säsong.
– Vi köper och fryser in det som årstiden bjuder på, säger hon. Det blir en vana att tänka så resurseffektivt som möjligt och ta till vara på maten. Om vi lagar för mycket pasta kan vi frysa in den och använda den längre fram i en makaronigratäng.
Ärliga gäster
De dagliga mötena med barnen är det bästa med arbetet på förskolan, tycker Susanne Flensted-Waleij. De sniffar sig fram till köket när maten börjar dofta och frågar rakt på vad de ska få att äta.
– Det blir inget kallprat som med vuxna, barnen är oförställda och säger vad de tycker om och inte gillar.